- "Kom igen då om ni vågar, fegisar!"

Det skrek målvakten Hasse "Ravelli" till motståndarspelarna i slutet på andra halvlek.

Fram till dess hade Hasse och hans medspelare i Bois F släppt in 17 mål i matchen, som slutade 0 - 19.

Detta utspelade sig i SM & Special Olympics i fotboll, som avgjordes i Småland.

Ett annat av Bois lag, Dam B, förlorade en match med 22 - 0.

Totalt, om vi bortser från några inbördes möten mellan Bois lag, så förlorade de nio deltagande Boislagen 32 matcher och vann två...

Men hur är det möjligt, hur kan matcher bli så ojämna, är Grunden Bois så usla?

Förklaringen kan vara enkel. Till ett SM & Special Olympics i fotboll kan varje deltagande förening/lag anmäla att delta på den nivå man själv önskar.

Normalt finns det sex nivåer att anmäla sig till.

I och med att ledarna för klubbarna anmäler sina lag till vilken nivå man vill, kan det vara kört från början.

Självklart väljer många av ledarna för de olika föreningarna rätt nivå men så länge ledare för ett lag vill vinna pokaler, så anmäler ledaren laget till en lägre division/nivå än de bör vara. Allt för att vinna.

Tyvärr kan man då på förhand manipulera sig till vinster.

Grunden Bois olika lag skulle i princip kunna stå som segrare, om lagen anmäldes att delta i lägre nivåer.

Då hade Bois:arna lyft pokalerna...

Det hänger alltså på att laget/föreningen har ledare/tränare med god moral och etik. Så är alltså inte alltid fallet. Fair Play är ett begrepp som används titt som tätt men som tyvärr inte alla förstår innebörden av.

Ett annat problem är SM klassen. Där gör de föreningar som ska vara bäst i Sverige upp om vem som verkligen är bäst. Inget konstigt med det.

Grunden Bois A-lag kom denna gång sist, efter förlust på straffar i placeringsmatchen.

Men är Bois A-lag inte bättre? Jo, det kanske de är om de fick tävla mot de andra lagen på samma villkor. 

Idag kan ledare/tränare i landets föreningar sätta ihop ett "All Starlag" till SM.

Vissa föreningars lag är ett hoplockat gäng duktiga spelare som kommer från olika orter.

Exempel; Lag Blå kommer från en stad i Sverige. De har några spelare på orten som tränar och ses i föreningen. Men när de åker till SM ansluter spelare från olika delar av landet, många , många mil från lag Blås stad. De tränar inte ihop eller sitter i klubblokalen och snackar. Inget föreningsliv tillsammans, med allt vad den tanken innebär.

Dessa medaljer & pokaler kan inte vara särskilt roliga att vinna, kan man tycka.

Detta är även det ett exempel på ledares/tränares brist på moral & etik. Ett stort avsteg från det vi kallar Fair Play. Att mötas på så jämbördiga villkor det är möjligt, med likadana förutsättningar och med justa medel är väl en del av tanken med att rättvist tävla mot varandra?! Och hur är det med det vi brukar kalla föreningskänsla?

Vem har ansvaret för ovanstående?

Så länge ledare/tränare i föreningarna själva ska ha hela ansvaret kan det troligen inte lösas, det är sen länge bevisat. Då måste Svenska Handikappidrottsförbundet & Special Olympics gå in och hitta ett sätt, så vi minimerar risken eller möjligheten att fuska. Det känns som att detta måste tas på allvar nu, då denna problematik har varit i massor av år!

PS; Grunden Bois lirare hade, trots ett tungt sportsligt facit, en riktigt kul resa till Småland tillsammans med sina klubbkamrater!